4 april Ympning

Ympning har människor hållit på med i minst tvåtusen år. Kultursorter har uppkommit spontant eller genom korsning på plantskolor. Idag blev några av kursarna förvånade över att nästan alla äppelträd i trådgårdar är "fusk", det vill säga de kommer inte från en kärna, utan genom att en stam har snickrats ihop med en kvist av den sort vi önskar, till exempel Aroma, Ingrid Marie eller Säfstaholm. Idag lärde vi oss ympa på den vanligaste grundstammen som kallas A2. Klicka på bilderna om du vill se en större version.

Rengör en vass kniv.
Här använder vi sprit.

Grundstammen får ett friskt snitt.

 Se en sån fin yta! 

Ädelveden får ett lika fint snitt.

Tadaa! Nog ser dessa ut att kunna passas ihop.
Rör nu INTE de nysnittade ytorna med dina fingrar!

Toppen på ympkvisten klipps av. Två
till fyra knoppar ska finnas på kvisten.

Toppen på det som är kvar av ymp-
kvisten får ett bandage för att inte torka.

De två bitarna pusslas ihop och fästs
med hjälp av en plastig film
(istället för ympvax plus gummiband). 

Glöm inte skriva en lapp med namn
och datum. Här Säfstaholm /A2.

Så satte vi igång. Minst två behövde
plåster inom ett par minuter...

Färdigt material fick vi jordslå i
väntan på krukor eller utplantering.

Här hämtade jag ett par kvistar från ett
träd som bär många minnen.

Efter teorigenomgången stack jag iväg och tog ett par kvistar från ett äppelträd som jag själv planterade på min första egna odlingslott, för femton år sedan. Trädet är resultatet av en kärna planterad av en granne till min mormor. Trädet vad cirka 60 cm högt då jag fick det. För två år sedan upptäckte jag att det bar frukt. Många små goda söta. Jag blev lite överraskad då jag idag möttes av grävmaskiner som drog upp träd och röjde björnbärssnår. Den enorma tujan som brukat ge fin skugga under fikastunder var brutalt nersågad. Att där planerats för Liedl-butik visste jag. Men mycket lite hade ju hänt på de sju år som gått sedan jag blev uppsagd från lotten. Den andra överraskningen var att mitt träd hade markerats med en plastremsa. Trädet ska få stå kvar! Idag namngav jag sorten(?) till Kölleröd, namnet på byn där mammaträdet står, i en trädgård som numera tillhör min mor. Min mormor som gav mig trädet i födelsedagspresent skulle ha fyllt 91 år i morgon. 

Tänk att träd väcker känslor och får oss att minnas. Det kändes stort att skapa nya träd idag.
/Sara

Observera att texterna i denna blogg bygger på kursdeltagarnas egna anteckningar från föreläsning. Det kan mycket väl smyga in tryckfel och andra missar. Använd gärna kommentarsfältet nedan för att skicka förslag på rättelser, relaterade tips och glada utrop!